Skip to content
Monica Werneman
Affärsenhetschef – Nexer Recruit

+46738216080
monica.werneman@nexergroup.com

contact person
Blogg
25 mars 2022

Därför är det viktigt med mångfald på arbetsmarknaden  

För att kunna hitta rätt kompetens och fortsätta vara attraktiv på marknaden, behöver företag idag tänka bredare när det kommer till rekrytering. De behöver möta marknaden som den är – mångsidig. 
Av Sveriges 10,4 miljoner invånare är två miljoner födda utomlands. De kommande tio åren kommer antalet invånare att öka, främst i åldrarna under 20 år och över 65 år. Det innebär att morgondagens arbetskraft finns bland dessa, men även andra, grupper i samhället.

Digitalisering, automation och AI gör att många arbeten försvinner, men parallellt så uppstår även helt nya yrken av samma orsak. Samtidigt är kompetensbristen idag ett hinder för verksamheter när det kommer till att växa inom olika branscher.

Utmana traditionella och invanda mönster  
För oss på Nexer Recruit är det en självklarhet att säkerställa att behov, drivkrafter, egenskaper och kompetenser ska matcha, möta och spegla insidan såväl som utsidan. Oavsett etnicitet, kön, ålder eller annan läggning. Först då blir det en långsiktig lösning för båda parter.

Vi är partnern som vågar utmana i dialogen kring exempelvis åldersdiskriminering och andra traditionella och invanda mönster. Vår erfarenhet är att när vi har en samsyn kring vilken typ av kandidat som efterfrågas, kan vi göra skillnad. Vi ser ett stort ansvar gentemot våra kandidater i att utmana uppdragsgivaren för att säkerställa att alla har lika möjligheter när det kommer till att hitta och landa sitt drömjobb.  

Minoritet av kvinnor inom tech-branschen  
Det är fortfarande en minoritet av kvinnor inom tech-branschen och vi på Nexer Recruit arbetar mycket med att främja kvinnor som kanske inte ännu har vågat satsa på tech, men skulle vilja, ska kunna få ta del och förstå vilken spännande bransch detta är.  


Monica Werneman, Business Unit Manager Nexer Recruit Stockholm
monica.werneman@nexerrecruit.com


Tips! Spana in vår podcast Passion for People där vi bjuder in framgångsrika, drivna och modiga kvinnor inom tech-branschen och andra mansdominerade branscher, till transparenta samtal.

Avsnittet nedan gästas av Binette Seck, Årets IT-kvinna 2021. Binette berättar om sin erfarenhet av segregering och hur bristen på mångfald gör att viktig kompetens går förlorad på arbetsmarknaden. Men vad händer om någon ser en för den man är? Lyssna på Binette Secks inspirerande historia.

Vill du hellre lÄsa än Lyssna på poddAvsnittet Med Binette Seck?
Här hittar du en transkription:

Zuzana 
Välkommen tillbaka till Passion for people- podden efter sommaren. Jag hoppas att du har haft en fantastisk ledighet, för det har jag. Nu kör vi igång med nya avsnitt av vår härliga podd med fantastiska kvinnor. I det här första avsnittet med mitt samtal träffar jag Binette Seck som är en mångfacetterad kvinna. Hon har otroligt många strängar på sin lyra och fick tidigt upp ett stort intresse för IT och tech. Det har hon använt sig av till att bland annat hjälpa ungdomar i segregerade områden att själva också kunna utöva IT och tech. Vi kommer också prata mycket om inkludering och mångfald och hur de här bitarna har påverkat henne i livet.  

Hej Binette Seck och välkommen till Passion for people-podden. 

Binette 
Tack så mycket, jättehärligt att få vara här.  

Zuzana 
Du demokratiserar ju tillgången till kunskap inom tech. Det gör du på tre olika ställen; på Space Academy, Changes Hub och Plan Sverige. Det handlar mycket om ungdomar i Sverige som bor i särskilt utsatta områden och målet är att de också ska få samma möjlighet inom tech. Ambitionen är att utbilda mer än hundratusen barn och ungdomar.

Du är även medgrundare av Västafrikas första textilfabrik med femhundra anställda och anledningen till det var, och är ju, att bygga kompetens och skapa jobb.  
Du är också nominerad till Årets IT-kvinna plus att du är en av jurymedlemmarna i Nexers innovationstävling Dream Big. Vem är du? Vad har fått dig att göra alla de här sakerna? Om vi tittar tillbaka, berätta lite kort om din bakgrund. 

Binette 
Jag är född i Sverige men jag är delvis uppvuxen i Senegal och även i Paris. Anledningen till det är att mina föräldrar kommer från Senegal. Pappa kom till Sverige 10 år innan jag föddes, då han fick praktikjobb på Alfa Laval. Skämtet jag brukar dra är att han hörde fel. Han hörde säkert ”Schweiz”, och tackade ja till det- men hamnade uppe i Umeå. Det måste varit världens chock för honom, för i min värld är det fortfarande chockerande att han överhuvudtaget valde Sverige av alla länder. Han hade ju bott i Paris i 15 år! Du vet, man sitter där på en uteservering och äter en croissant och dricker goda grejer. Att gå från det till Stockholm, Umeå och Sverige. Han fick börja om igen, lära sig ett nytt språk. Men han tog med sig sin dröm. Drömmen om att utforska automationsvetenskap och automationsteknik. Han är automationsingenjör och tog dubbla examen i Paris.

Jag föddes 10 år efter att han startade sin tech-resa. När jag föddes var det i princip omöjligt att få ett jobb inom det man redan var duktig på, eller kunde, som nyanländ akademiker. Vi vet ju enligt statistiken att detta knappast har förändrats – det tar 7 till 10 år för en nyanländ akademiker att landa ett jobb som är i linje med det de redan kan. Så du kommer till Sverige med din portfölj av kunskap och kompetens och sen så säger man “nej, vi måste validera om dina betyg” eller “du måste börja på SFI”. Kommer du hit med en tech-bakgrund så har du väldigt ont om tid för att få ett bra jobb och realisera dina drömmar och verkligen jobba med det du kan. Tekniken går så otroligt fort. Har du systemvetenskaplig bakgrund, datateknik, automationsteknik, robotteknik eller tillochmed medicinteknik så fungerar det så att om du inte är med så blir du snabbt utanför. 

Att jobba med inkludering är för mig en självklarhet. Det är något jag har sett i min vardag. Jag har hört så många storys när mina föräldrar kommit hem och varit frustrerad över att mamma är civilekonom men jobbat som städare. 

Zuzana 
Du berättade att hon var den enda svarta personen på din på skolan, och att hon var städare. 

Binette 
Min mormor är analfabet och mamma är äldst av 12 syskon och har aldrig haft en anledning att lämna Senegal. Det är ett av de få länder i Afrika där det aldrig har uppstått något krig eller något liknande, även fast vi i Sverige har fått lära oss att det inte fanns ett Afrika innan slaveriet. Tro mig, det fanns ett Afrika innan slaveriet. Dom hade ingen anledning att lämna Senegal. Människorna präglades av frid och korruptionen var låg. Hon blev den första i hennes släkt att få en universitetsexamen. Det blev ju världens största grej. Hon landade sitt drömjobb på en bank innan hon fyllt 23. Det var precis vid den tiden då hon hade gift sig med min pappa. 

Sen kom hon till Sverige. Hon var fortfarande ung, hade inte ens fyllt 30 år. Hon hade två små barn som behövde lära sig svenska och gå den vanliga skolgången och allt det där. Hon kommer till Sverige med en vilja att fortsätta lära sig för att hon har en akademisk bakgrund. Hon kommer till Sverige för att hon vill fortsätta på det spåret hon hade påbörjat sen innan. Hon vill fortsätta jobba som ekonom, jobba med siffror. Hon är lite av ett mattegeni och hoppade över massa klasser för att hon är så duktig på matte. 
Och hon har också varit den här kvinnan som jag kunde se i våra historieböcker; hur afrikanska kvinnor såg ut. De bar alltid på någonting på huvudet, färgglada kläder, alltid ett leende på läpparna… Men jag förstod vad det innebar att vara min mamma, att ha burit saker på huvudet- inte för att hon ville eller tyckte att det är kul att gå på marknaden, utan för att det behövdes. Det saknades rinnande vatten när hon växte upp. Hon behövde vakna tidigt på morgonen, innan klockan fyra, och gå hur många mil som helst för att hämta vatten så att hela familjen kunde duscha, äta och laga mat. Hon hade det inte lätt när hon växte upp, så hon var villig att offra några år på SFI, var villig och offra några år med att jobba som städerska. Det var ett jobb som var långt ifrån det hon kom till Sverige för. 

Zuzana 
Ja, och det hon var utbildad för? 

Binette  
När hon var runt 45 år minns jag att hon stångade sig blodig. Både mamma och pappa kunde inte riktigt få jobb, som de visste att de hade kunnat fått om de hade stannat kvar i Frankrike, Tyskland eller något annat land i Europa. Men Sverige var det bästa landet för deras barn tyckte de. Jag minns att mamma vid 45 års ålder omskolade sig och blev sjuksköterska. Min mamma är den här västafrikanska mamman, alltid med ett leende på läpparna som står i köket och lagar god mat. Hon har ett rikt skratt brukar jag säga. Men jag kunde ändå känna av en viss sorg och orättvisa. Att jag kunde inte riktigt förstå varför jag från förskolan, mellanstadiet, högstadiet och hela vägen igenom gymnasiet upp till universitetsnivå aldrig haft en lärare som ser ut som jag. Yrken som var tillgängliga för mig var det jag såg att alla andra kvinnor som såg ut som jag gjorde; det var musik, sång och dans. 

Zuzana 
Ja, och den här enda mörka personen i skolan var en städerska. Det var ju också väldigt signifikativt för hela. 

Binette 
Sen hade vi ju såklart elever studenter som såg ut som jag. Det var inte jättemånga, men vi hade några. Om man tittar på auktoritära roller, på individer som är beslutsfattare och de aldrig riktigt ser ut som du, då tänker man som barn att ”det där är ingenting för mig”. Vi kan prata oss blåa och prata om att “du kan bli vad du vill, Sverige har alla möjligheter, det är bara att utbilda dig”. Är det verkligen så? Nej, det är så mycket mer än så. Du kan ha ett bibliotek av diplom och CV:n. Det betyder inte att du kommer innanför glasdörrarna. Men du behöver vara där. Produktivitet, kreativitet, effektivitet, alla de mätetalen som leder till tillväxt på bolagen kräver att vi är olika; att vi ser på problem och lösningar på olika sätt. Men om du inte kommer in, vad gör vi då? Vi firar tillväxt och jag tänker alltid “det hade kunnat bli mer om det var lite mer mångfald”. 

Zuzana 
Ja, det vi själva har ju en jättestor del i att lyckas eller inte, men vi behöver ibland också människor omkring oss som också tror på oss som kan guida oss. 

Binette 
Jag växte upp i Tensta och det är där jag har bott och mina föräldrar bor kvar. Jag brukar säga att jag också bor kvar för att jag har liksom ingen anledning att flytta därifrån. Det är många tycker att om man har nått en viss typ av framgång då ska du flytta därifrån. Varför då? Det är viktigt att sitta på de här bussarna och träffa ungdomar, låta dom få se dig och träffa och interagera med dig. Det händer ju mig i vardagen när jag kanske genomfört en utbildning i programmering och sen på helgen så åker jag till Kista och ska handla någonting. Jag sätter mig på bussen och så säger någon “Det är hon, vår lärare! Hon sitter där bak!” Det är superkul att att de förstår att jag kom inte dit med en taxi, en limo eller ett flygplan. Jag är deras granne och har gett dom tillgången till det de behöver kunna för att bädda inför framtiden.  

När jag växte upp i Tensta gick jag på ett utvecklingssamtal som 9- 10 åring med min pappa. Jag har världens coolaste pappa. Han lade grunden för varför jag gör det jag gör idag. Han kom ju också en historia av att “ja, är du svart? Då ska du kämpa tre gånger så mycket och du ska vara ambitiös och bla, bla, bla”. Han förstod inte riktigt hur det budskapet kunde landa hos mig. Det som hände i det där utvecklingssamtalet var att läraren sa att “Binette är så duktig. Hon är så snäll, hon är som en extra lärare. Hon har koll på eleverna. Hon är duktig på att organisera”. Kom ihåg hur gammal jag var. Ändå så sa min lärare att de inte kunde ge mig toppbetyg, för att jag är svart och en tjej från förorten. De enda som fick toppbetyg i svenska var sådana som är “äkta” svenskar. Hur landar ett sådant budskap? Gång på gång fick jag höra att “du måste kämpat tre gånger så mycket för att få okej betyg, du måste kämpa tre gånger så mycket för att vara okej.”  

Det finns två vägar att gå i alla lägen. Vi bär på en GPS, vi bär på ett budskapet, en programmeringen; jag blev über- ambitiös. Ingen får se mig svettas. Ingen får se att jag tycker att det är jobbigt. Jag får inte gråta. Jag ska vara skitstark, jag ska vara den ”starka svarta kvinnan”. 

Zuzana  
Men vad gör det då med en som person? 

Binette 
Du hinner göra mycket, men du hinner inte riktigt bearbeta din resa och det är jätteviktigt. Många av dem jag växte upp med gick ju en annan väg och de kände att “om ingen tror på mig, varför ska jag göra det?” 

Zuzana 
Men det hände flera gånger, så det var ju ingen tillfällighet. 

Binetta 
Nej, när det inte är tillfälligheter så tänkte jag som ung att den gemensamma nämnaren är jag. Det måste vara något fel? Jag är inte tillräcklig som jag är, jag måste vara ännu duktigare. Jag måste vara annorlunda. Jag kan inte tvätta mig vit. Jag kan förändra mitt hår, men jag kan inte förändra mig

Zuzana 
Och du ska inte göra det heller. 

Binette 
Jag tänker på alla ungdomar, barn som växer upp. Som har hela världen framför sig. Och som interagerar med vuxna människor som inte ser dem här ungdomarna som människor, det är det  handlar om. Det är inte rasism. Vi pratar om medmänsklighet. Att du inte ser att det här barnet skulle kunna vara ditt barn. Om ditt barn kommer hem och berättar att “min studievägledare såg mig rakt i ögonen när jag berättade om min dröm om att bli läkare. Hon sa att det är ingenting för sådana som du.” Om det skulle hända ditt barn, vad skulle du göra då?  Om du själv sitter som studievägledare, lärare, du har en auktoritär roll, du är beslutsfattare- då litar man på dig.  

Zuzana 
Jag kommer till dig för att få råd. Jag litar på dig och du säger till mig “att det är att bli läkare är ingenting för sådana som du”. Och du är inte den enda. Det är säkert därför du gör det du gör för de här ungdomarna. Jag vet att du får ju glädja av att se alla de här ungdomarna som du och ni lyckas att hjälpa. Att de kan ta sig vidare inom tech eller vad de väljer.  

Binette 
Jag har tänkt väldigt mycket på “den röda tråden”. Jag pratar mycket om att demokratisera tillgången till kunskap inom tech. Det är ett begrepp som jag började med för fyra år sedan. Men dessförinnan, vad höll jag på med då? Jo, jag älskade att jobba med människor, för människan. Det var så drömmen om läkaryrket och en massa andra drömmar jag haft dök upp. Jag tänkte; vad kan jag göra för människan? Hur kan jag jobba med människor?  

En av mina absolut första drömjobb var när jag precis pluggat projektledning Uppsala. Hela världen låg framför mina fötter. Jag kan ju bli vad som helst för projekt finns var som helst och varstans. Detta skulle bli en dörröppnare för mig. Jag började som intervjuare där jag skulle intervjua läkare. Efter tre månader sade VD:n “vi ser någonting i dig. Vi kommer satsa på dig, du kommer bli rekryteringskonsult.” Det var nog första gången i mitt liv där jag på riktigt, på ett genuint sätt, upplevde att en person, en äldre person, en man, såg potentialen hos. Han kunde se mig. Han kunde se det som gav mig glädje och att jag kunde ge tillbaka det i överflöd till andra människor. 

Man blir illa behandlad 10 gånger och så dyker det upp en ängel mitt i allt det där som gör tvärtom. Det är så mitt liv har sett ut. Jag har hört så mycket. Jag har varit med om väldigt mycket tråkigheter, sånt som jag har aldrig vill att nästa generation ska få uppleva, men samtidigt så har jag också känt mig sedd. Jag har känt mig hörd. Jag känt att jag kan kliva in i vilket rum som helst. Jag minns ett jobb som jag hade några år efter att jag arbetat med att rekrytera specialistläkare. Det var på ett annat drömjobb, Ericsson, där jag hade Anders Börjesjö som min chef. Efter fem veckor sa han att ”vi ska skära ner, alla konsulter ska bort, det sker en omfattande organisationsförändring”. Då gick jag till honom med mitt CV i handen och sa; “jag tror att jag kan göra någonting annat för er. Finns det någonting annat som jag kan göra? Jag vet att jag kom in för outsourcing projektet och så, men jag tror att jag kan göra mer.”  

Han läste mitt CV. Han gav ett lugnt intryck men är väldigt snabb. Han svarade att det fanns ett projekt, Trade compliance, och det handlade om importen och exporten för hela koncernen. Ingen visste riktigt hur de skulle hantera det. Han gav mig två veckor att presentera hela det här projektet och det var det som ledde till att jag blev kvar i över fem år. Han såg mig. Anders Börjesjö såg att det fanns en förmåga hos mig att bygga relationer, att inkludera människor, att genomföra stora och komplexa frågor. Det var ett globalt projekt. Vi hade teammedlemmar som bodde i Malaysia och och det var överallt i hela världen. Jag hade precis fyllt 25 då och ändå så såg han det där. Det var för att han ständigt behandlade mig som om jag vore hans dotter. Jag blir nästan tårögd. 

Zuzana 
Men det får man bli. Fast egentligen ska man inte ens behöva bli det, Binette. Det är så här det ska funka. Det är ändå fantastiskt och han har ju givit dig en styrka på vägen. Fantastiskt. 

Binette 
Det var ett projekt på som var värd kanske några miljarder. Jag vågar inte säga siffrorna. Men det var ett miljardprojekt, det var inte miljoner. Och han såg att även om du är en tjej från Tensta så betyder det ingenting. Nej, det som betyder något den du är och den kompetens du besitter. Vem är du när du inte är tjejen från Tensta? Vem är du när du inte är sångerskan? Vem är du när du inte är den duktiga projektledaren? Du är ju någon. Du behöver inte alltid knyta ihop dig själv, fläta ihop dig själv med det du gör- utan du är någonting också. Han sådde det fröet hos mig; jag som person är behövd, och jag är tillräcklig. 

Jag kan göra fantastiska saker så länge jag är villig att fortsätta lära mig och ha den här prestigelösheten. Du kanske är specialist inom ditt område. Du kanske kommer in med dina erfarenheter, men just här och nu så är vi alla okej. Ingen är bättre eller sämre än någon annan. Den inställningen kan man ha med sig det resten av sitt liv- i allt man gör. 

Fler Stories

Categories

Areas

Susanne Hjälmered gästar Givers Gain

Preboarding – tappa inte drömkandidaten!

Våga prata pengar

Minska risken för ghosting

Rekrytera exklusivt

Så löser du kompetensbristen

Helt fördomsfri rekrytering- är det ens möjligt?

Employer branding i sociala medier – behövs det?

Ghosting – var försvann kandidaten?

Vad kostar en felrekrytering?

VD till IDC West Sweden AB

Head of Sales and Marketing till Alelion

4 frågor som gör dig till en bättre ledare

IT Manager till Diab Group

Därför är det viktigt med mångfald på arbetsmarknaden

Kompetensbaserad rekrytering

Vägen till drömjobbet

Produktionschef till Skövde Energi AB

Passion for people: Annika Zettermarck

Vad är Talent Management?

Nexer Recruit nominerade till årets rekryteringsföretag

Passion for people: Nina Falkstrand

Därför är det viktigt med en stark företagskultur

Vad är fördomsfri rekrytering?

7 steg till en bättre kandidatupplevelse

Passion for people: Maria Narbom

Personlighetstester inom rekrytering

Passion for people: Ulrika Hedlund

Passion for people: Hanna Lyredal

Passion for people: Camilla Oldgren

Passion for people: Aida Ploskic

Passion for people: Maria Hamstedt

Passion for people: Beatrice Silow

Passion for people: Malin Frithiofsson

Passion for people: Anna Bloth Karling

Passion for people: Catarina Tågmark del 2

Passion for people: Catarina Tågmark del 1

Passion for people: Binette Seck del 2

Passion for people: Binette Seck del 1

Passion for people: Säsongsavslutning

Passion for people: Pirjo Demelou del 2

Passion for people: Pirjo Demelou del 1

Passion for people: Therese Treutiger del 2

Passion for people: Therese Treutiger del 1

Passion for people: Naznoush Habashian del 2

Passion for people: Naznoush Habashian del 1

Passion for people: Åsa Nordström del 2

Passion for people: Åsa Nordström del 1

Passion for people: Susanne Hjälmered del 2

Passion for people: Susanne Hjälmered del 1